Igår klockan 20 gick vattnet. Jag stod och bakade två glutenfria limpor när jag kände nåt jag inte känt förut.Då visste jag genast och kände mig uppspelt men lugn samtidigt.Jag gick och duschade först. Precis när jag var färdig så stod Patrik i hallen utanför badrumsdörren och skulle släppa ut katterna. Vi släpper in dem senare, sa han. Då sa jag att det blir mycket senare då, för vattnet har gått. Patrik såg både överraskad ut och glad. Ja, då ställer vi iordning allt då?! sa han. Medans Patrik pysslade med det så ringde jag förlossningen och berättade att vattnet gått men inga värkar än. Jag skulle då vila och höra av mig igen när värkarna började. Vi tog ner sängkläderna till sofforna och skulle precis lägga oss när jag började få svaga värkar. Jag ringde förlossningen och berättade att det var ca 15 minuter emellan. Jag skulle höra av mig när det var 10 minuter emellan. Jag blev förvånad för vi bor ändå 1 timme ifrån, och så är det natt och vinter osv.När vi lagt på var det plötsligt 7 minuter emellan värkarna. Och sen 4 minuter. Då sa Patrik att nu åker vi in! Jag ringde förlossningen 2 gånger innan de svarade. När de svarade berättade jag och då sa hon att vi skulle åka in genast. Patrik ringde sina föräldrar och berättade. Hopp in i bilen! Påvägen ringde jag min mamma och berättade samt att vi skulle lämna Daisy hos henne och att jag måste in och kissa också, haha.I bilen vart det 2 minuter emellan värkarna ett tag, innan det vart 3 minuter igen men dubbla istället!Vi var båda glada men lugna, det var en klar kall vinternatt och det kändes mysigt. Snart så!Efter jag ätit en macka med massa pålägg och en kopp smörvatten på parkeringen på BB så gick vi in, nu kändes det lite nervöst.Väl inne träffade vi barnmorskan som jag pratade med och som tog på mig bältet som mäter puls och hjärtslag etc. och sen undersökte hon hur mycket jag var öppen. Oj du är ju öppen 6 cm. Vad modigt att vänta så länge hemma! sa hon, haha. Fast det var hon som sa att vi skulle det!Hur som helst, undersökningen gjorde väldigt ont och gjorde så värkarna genast ändrade karaktär. Det tog inte lång tid innan vi fick gå in i förlossningssalen. Jag gick runt lite men nu vek jag mig dubbel av smärta vid värkarna och fick koncentrera mig när jag skulle andas och Patrik höll i mig och masserade mig på ländryggen och stöttade mig allt han kunde.Och så fortsatte det, nu låg jag på sängen och hade riktigt ont! Det ökade och ökade på väldigt kort tid, vi hade bara varit där drygt en timme. Tillslut så skrek jag av smärta och kunde inte längre kontrollera kroppen eller andningen. Barnmoskan sa om jag inte skulle ta lite lustgas ändå. Och vid det laget tackade jag ja, för hon sa att nu skulle jag inte bli som berusad av den och det kanske inte skulle hjälpa egentligen men däremot mildra topparna! Nu var smärtan outhärdlig och snart kände jag att kroppen ville krysta på slutet av en värk. Men tydligen så blev barnmorskan orolig och slog på larmet, sprang ut ur rummet och plötsligt är det massa folk inne hos oss och de pratar om akut snitt och sånt. Tydligen så hade bebisens hjärtslag gått ner mycket men de visste inte hur länge det hade varit så! Lyckligtvis så vart det stabilt och nu var det dags att krysta. Efter en krystning så gjorde det knappt ont längre. Barnmorskan sa om jag ville känna på huvudet. Man kunde känna pyttelite av bebisens hår, det var så häftigt och plötsligt så verkligt. En riktig människa!Nu var jag ännu mer peppad att ta i. Det blev sammanlagt 3 krystningar på 10 minuter. Hela förlossningen tog 3 timmar. Sista krystningen tog jag i så mycket att jag undrade var all styrka kom ifrån. Och då, då så kom hon ut! Klockan 04:02 den 7 mars 2013 föddes vår Lily. 50 cm. lång var du och vägde 3116 gram ♥
Anna LILY Aurora Larsson
13:03:00
