Din första vagntur
...var i snöyra! Men pappa din och jag har längtat så efter att få gå på promenad med dig i vagnen :DFörst var det strålande sol men sen så började det snöa små små flingor som yrde omkring. Varje halvmeter stannade vi för att titta in i vagnen där du låg för att se efter så allt var okej med vår lilla tjej! Och du bara sov i lugn och ro.
Att sväva på moln
Dagarna går men det är som att tiden står still, det enda som existerar är du. Jag älskar allt som har med dig att göra. Att amma är mer fantastiskt än jag kunnat föreställa mig så nu blir jag väl en såndär mamma som bara pratar om amning och bröstmjölk haha! Alla sa till oss innan du föddes, att nu börjar kaoset. Nu kommer sömnlösa nätter och långa dagar. Då är det tur att jag är van vid att sova väldigt lite då, tänkte jag. Men den färdigheten behövs inte tydligen för du sover hela nätterna. Det känns så bra för då vet jag att du får vila och bearbeta all intryck. Nackdelen är väl att du inte ökar så mycket i vikt eftersom du sover 12 timmar eller längre. Jag ska nog börja amma dig lite oftare om dagarna då! :) Själv känner jag mig mer utvilad än nånsin faktiskt. Jag sover lika lite som alltid men mycket djupare. Så medans du, pappa och Daisy har sovmorgon så duschar jag, ställer iordning frukost och nu sitter jag och väntar på att ni ska vakna. Snart är klockan 10.
Din första morgon hemma
Pappa och jag nattade dig och la dig i din spjälsäng. Sedan la vi oss i vår säng och lyssnade på dinaandetag.Men när du vaknade till så var det som att vi bara legat och väntat på en ursäkt för att lägga dig emellan oss.Vi får se hur länge vi gör så, det känns läskigt eftersom du är så himla liten och man är rädd att göra illa dig. Jag vågar inte ens amma dig liggandes än...Men inatt så njöt vi, du i mitten och pappa längst bort och jag längst till vänster. Du sov nästan hela natten men vi sov knappt. Vi bara låg och lyssnade och längtade tills det var dags att stiga upp. Och när det väl var morgon så var du bara så gosig.
Din första natt hemma
Nu är det dags att göra kväll snart. Vi är väldigt glada men trötta alla tre. Samtliga gäster/släktingar vart förälskade i dig lilla vän. Och det är inte så konstigt, du är så fascinerande och förtrollande!Nu får vi se hur natten går och om vi klarar av att sova ett par meter ifrån dig eller om vi smyger ner dig mellan oss inatt...
God natt, mamma älskar dig.
Home sweet home
Nu är vi hemma!Resan hem gick bra, du sov hela vägen och jag bara njöt av att se på dig. Både din pappa och jag svävar på moln. Tänk att du är här hos oss. Det känns som att jag har väntat på dig hela mitt liv.Jaresan hem från Hudiksvall har aldrig känts så lång som idag!Nu ska vi fika tårta tillsammans med pappas kusin Ulf, farmor och farfar och mormor. Din morbror har jag precis talat med i telefon, han är sjuk så han stannade hemma för att inte smittas. Karin Johansson ringde också för att gratulera!I bilen påväg hem:
Vi köpte en prinsesstårta som jag skrev på:
Åh det är så skönt att vara hemma. Nu kan livet börja. Det är så spännande! ♥
Ditt första bad
Idag ska vi få åka hem, äntligen! Vi mår ju alla bra och Lily ammar ordentligt från första stund. Det är bara jag som fått lite ont hehe. Innan vi åker hem så ska vi bada lillan och väga en sista gång.Just nu:
A dream come true
Anna LILY Aurora Larsson
Igår klockan 20 gick vattnet. Jag stod och bakade två glutenfria limpor när jag kände nåt jag inte känt förut.Då visste jag genast och kände mig uppspelt men lugn samtidigt.Jag gick och duschade först. Precis när jag var färdig så stod Patrik i hallen utanför badrumsdörren och skulle släppa ut katterna. Vi släpper in dem senare, sa han. Då sa jag att det blir mycket senare då, för vattnet har gått. Patrik såg både överraskad ut och glad. Ja, då ställer vi iordning allt då?! sa han. Medans Patrik pysslade med det så ringde jag förlossningen och berättade att vattnet gått men inga värkar än. Jag skulle då vila och höra av mig igen när värkarna började. Vi tog ner sängkläderna till sofforna och skulle precis lägga oss när jag började få svaga värkar. Jag ringde förlossningen och berättade att det var ca 15 minuter emellan. Jag skulle höra av mig när det var 10 minuter emellan. Jag blev förvånad för vi bor ändå 1 timme ifrån, och så är det natt och vinter osv.När vi lagt på var det plötsligt 7 minuter emellan värkarna. Och sen 4 minuter. Då sa Patrik att nu åker vi in! Jag ringde förlossningen 2 gånger innan de svarade. När de svarade berättade jag och då sa hon att vi skulle åka in genast. Patrik ringde sina föräldrar och berättade. Hopp in i bilen! Påvägen ringde jag min mamma och berättade samt att vi skulle lämna Daisy hos henne och att jag måste in och kissa också, haha.I bilen vart det 2 minuter emellan värkarna ett tag, innan det vart 3 minuter igen men dubbla istället!Vi var båda glada men lugna, det var en klar kall vinternatt och det kändes mysigt. Snart så!Efter jag ätit en macka med massa pålägg och en kopp smörvatten på parkeringen på BB så gick vi in, nu kändes det lite nervöst.Väl inne träffade vi barnmorskan som jag pratade med och som tog på mig bältet som mäter puls och hjärtslag etc. och sen undersökte hon hur mycket jag var öppen. Oj du är ju öppen 6 cm. Vad modigt att vänta så länge hemma! sa hon, haha. Fast det var hon som sa att vi skulle det!Hur som helst, undersökningen gjorde väldigt ont och gjorde så värkarna genast ändrade karaktär. Det tog inte lång tid innan vi fick gå in i förlossningssalen. Jag gick runt lite men nu vek jag mig dubbel av smärta vid värkarna och fick koncentrera mig när jag skulle andas och Patrik höll i mig och masserade mig på ländryggen och stöttade mig allt han kunde.Och så fortsatte det, nu låg jag på sängen och hade riktigt ont! Det ökade och ökade på väldigt kort tid, vi hade bara varit där drygt en timme. Tillslut så skrek jag av smärta och kunde inte längre kontrollera kroppen eller andningen. Barnmoskan sa om jag inte skulle ta lite lustgas ändå. Och vid det laget tackade jag ja, för hon sa att nu skulle jag inte bli som berusad av den och det kanske inte skulle hjälpa egentligen men däremot mildra topparna! Nu var smärtan outhärdlig och snart kände jag att kroppen ville krysta på slutet av en värk. Men tydligen så blev barnmorskan orolig och slog på larmet, sprang ut ur rummet och plötsligt är det massa folk inne hos oss och de pratar om akut snitt och sånt. Tydligen så hade bebisens hjärtslag gått ner mycket men de visste inte hur länge det hade varit så! Lyckligtvis så vart det stabilt och nu var det dags att krysta. Efter en krystning så gjorde det knappt ont längre. Barnmorskan sa om jag ville känna på huvudet. Man kunde känna pyttelite av bebisens hår, det var så häftigt och plötsligt så verkligt. En riktig människa!Nu var jag ännu mer peppad att ta i. Det blev sammanlagt 3 krystningar på 10 minuter. Hela förlossningen tog 3 timmar. Sista krystningen tog jag i så mycket att jag undrade var all styrka kom ifrån. Och då, då så kom hon ut! Klockan 04:02 den 7 mars 2013 föddes vår Lily. 50 cm. lång var du och vägde 3116 gram ♥
Mamma älskar dig.
Längtan efter dig
Idag är jag nästan tröttast hittills. Så jag försöker vila så mycket jag kan nu när jag har storstädat och tvättat och bakat inför bebisens nedkomst. Men en promenad per dag vill jag orka, för kondisens skull inför förlossningen. Åh, mamma längtar så mycket efter dig bebisen! Det är fantastiskt att känna dig röra på dig inne i min mage, men jag vill hellre känna dig utanför, här i min famn. Att få känna dina andetag och höra din lilla röst... Snart så!
Tidigare idag tog jag kort på magen hemma i min mammas hall
Och detta är ett kort jag knäppte ikväll när Patrik och jag gick på promenad i byn. Jag orkade bara gå halvvägs så jag gick hem medans Patrik gick runt. Allt jag kunde tänka på i mörkret var på dig i min mage.Snart så. Snart!
11:46:00
